Av någon outgrundlig anledning började jag och pojkvännen diskutera ålar igår kväll. Det var inte första gången. Ålar är fascinerande på många sätt, för det första så är det ett mycket fult djur och hur i hela friden kan dom hitta till Sargassohavet gång på gång. Stackars invånare vid Sargassohavet, jag undrar om dom ens vågar gå i närheten av havet när alla ålar är där på ålkonferens. När jag i min ungdom luffade i Indonesien besökte jag ett tempel på ön Lombok som var känt för sina heliga ålar. Vi såg ålar grova som lår plaska runt i dammar och rännor. Vid entrén kunde man köpa hårdkokta ägg för en krona styck som man sedan matade de heliga ålarna med. Man skalade ägget och stack ner det i rännorna och så kom det en drös med ålar som ville ha. Jag var så rädd att jag nästan grät och vågade inte hålla i ägget utan slängde i det och ställde mig på behörigt avstånd. Mycket obehagligt. Jag tycker att det är mycket otäcka varelser. Svärmor hade köpt en rökt ål i Skåne för några år sedan som låg på diskbänken hemma hos henne och väntade på att ätas upp. E vågade knappt vara i köket trots att ålen var död. Jag tog bilder på ålen och konstaterade att den hade mycket vassa små tänder.
Imorse kastade jag mig över datorn och började googla om ålar. Hade ett svagt minne av en 150-årig ål som bodde i en brunn i södra Sverige och visst, SVT hade gjort ett program om ålen. Påträffade även ett ställe i Blekinge som hette Hörvik där det varje år firades Ålafiskets dag. Där fick lokala kändisar och Fame Factory-föredettingar fånga ål. Ett givet mål på semestern i sommar. Kolla in den här vansinnigt roliga bloggen om evenemanget.
