RSS

Köpefruar och enbarnspolitik

11 Jan

Idag på nyheterna kunde vi höra att antalet kvinnor som kommit till Sverige för ”kärlekens skull” och hamnat på kvinnojourerna har ökat i antalet. Om kärlek kan jämställas med att bli köpt av en äckelgubbe och byta baren i Thailand mot ett kök i obygden hos ngn halvt förståndshandikappad kvinnohatare vill säga. När ska någon sätta ner foten mot dessa grisar och säga att det faktiskt inte är acceptabelt att importera en fru? Så vitt jag vet är det olagligt att köpa sex i Sverige och det är olagligt att ha svart eller oavlönad arbetskraft hemma. Ingen normal svensk kvinna vill ta i dessa män med tång och ställa upp på livsvillkor som får kvinnosynen från 1912 att verka vettig. Jag mår illa när jag ser dessa grisar till män. På det glada 90-talet jobbade jag en sväng som timvikarie på en gynavdelning på Karolinska. Där såg vi upprepade gånger söta flickor av asiatiskt ursprung som var gifta med betydligt äldre män som inte hade alla getter hemma. Tjejerna var söndertrasade i underlivet, hade upprepade infektioner och tomma, ledsna ögon. Är det kärlek?

Och i Kina kommer nu konsekvenserna av enbarnspolitik och selektiva aborter. Samma utveckling kan vi se i Indien. Ett effektivt sätt att begränsa befolkningen i generationer framöver. Så går det när man inte tänker längre än näsan räcker. Eller är det en väg till ökat värde för kvinnorna? Att de är utrotningshotade i vissa delar av världen?

Annonser
 
13 kommentarer

Publicerat av på januari 11, 2010 i Seriöst

 

Etiketter: , , , ,

13 svar till “Köpefruar och enbarnspolitik

  1. redaktörn

    januari 11, 2010 at 9:04 e m

    Du måste se det ur äckelgubbens perspektiv. Han byter ofta ut en gnatig och dyr tyrann till kärring mot en 40 år yngre modell som inte KAN skälla på dalmål. 🙂

     
    • systersmisk

      januari 11, 2010 at 9:16 e m

      Aha. Det är alltså så man ska tänka. Tack för tipset. Lägg dessutom till det faktum att han blir tvungen att leva på ris då hon inte kan koka potatis och han vet inte hur man gör. Stackars karl.

       
      • redaktörn

        januari 11, 2010 at 9:26 e m

        …och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar 🙂

         
        • systersmisk

          januari 11, 2010 at 10:14 e m

          Fin saga. Jag torkar en tår.

           
  2. Hemska Sven

    januari 12, 2010 at 7:19 f m

    Vi är numera ett stort antal äckelgubbar som bosatt oss i Thailand med en trettio år yngre dam som sköter om oss på bästa sätt. Här kan man ha råd att ha hmmafru på svensk pensionsinkomst och till och med några barn att försörja. Då slipper alla svenska damer se och oja sig över ålderskillnad etc.
    Kulturen här säger att man väljer make, i första hand efter trygghet, uppstår kärlek så är det ett plus. Thailand har ett kvinnoöverskott på ungefär en miljon, så några kineser kan ju söka lyckan här.
    Man vänjer sig vid ris också….

     
    • systersmisk

      januari 12, 2010 at 7:55 f m

      Finns det kvinnojourer i Thailand?

       
  3. Hemska Sven

    januari 12, 2010 at 9:51 f m

    Nej, det finns inte, här går man till polisen om man har sådana problem. Poliserna har tid i det här landet, för dom är många. I övrigt är familjebanden mycket starkare i denna kulturen, mamma,pappa och syskon ställer upp för varandra. Barnen är ens pensionsförsäkring, så många barn ger en bättre ålderdom.

     
    • systersmisk

      januari 12, 2010 at 4:59 e m

      Vad fint och idylliskt det låter.

       
  4. Hälsporren

    januari 12, 2010 at 12:36 e m

    Jag får alldeles ont i själen när jag läser om vad du sett på Karolinska.

     
    • systersmisk

      januari 12, 2010 at 1:13 e m

      Jag skulle kunna skriva en bok om alla otäckheter jag var med om på Karolinska. Kanske ett projekt inför pensionen?

       
  5. Jenny

    januari 12, 2010 at 3:32 e m

    Bästa är att inte hålla käft om det, som med så mycket annat. Säga att det INTE är okej och syna ursäkter och förklaringar i sömmarna. Det är faktiskt ett vidrigt system.
    Jag tänker på ”Gifta på låtsas” – förs det över huvud taget intervjuer med tjejerna som kommer hit? ”Vad har han för färg på tandborsten, vad använder hon för krämer…”

     
    • systersmisk

      januari 12, 2010 at 4:59 e m

      Har ju hört helt absurda historier om vad det frågas om på Migrationsverket men här tycks det ha blundats rejält. Vissa äckelgubbar är ju inne på fru nr 3 eller nåt.

       
  6. Hemska Sven

    januari 13, 2010 at 8:27 f m

    Det saknas lagparagrafer för äckelgubbarna, men det finns äckliga asiatiskor också som gladiligen blåser svenskar utan studieskulder. Då blir dom ibland utbytta. Alla äckelgubbar är inte lika äckliga, som dom äckeltanter som importerar Gambianska unga män. När äckeltanten förstått att det här blev som hon tänkt sig, så får han flytta ut på gatan och börja försörja sig på sälja Kat till andra afrikaner. Migrationsverket har väl aldrig fungerat som det är tänkt?

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: